Galleriet hade utställning av skulpturer. Inne i lokalen
satt en jättestor katt av betong och tittade ut och varje
dag Maivor gick där förbi stannade hon för att betrakta
den. Och varje gång blev hon stående. Det var någonting
med blicken.
”Jag vet hur det är”, sa kattens ögon.
En dag kunde hon inte låta bli att stiga in och det var
då hon fick veta vad den heter. Och det stämde med
blicken. Sommarkatt. En katt man har på sina egna villkor,
över sommaren. Och när hösten kommer lär sig
katten.
Den lär sig att se vad vi går för.
Och de som kommer till oss för att söka hjälp, de vet
liksom katten om de är i rätta händer. Tonårsmamman
vars dotter hade stulit i varuhuset, Birgit i områdeslokalen,
alla dem vi möter i vårt arbete, de vet hur det är.
De ser vad vi går för.
